aldrig rätt tid aldrig rätt plats

Långhelg på ingång - lämnar stan som vanligt, tänker inte vara hemma en helg nu på en månad. Perfekt, även om jag inser att det är riktigt svårt att lära känna nya människor när man envist klamrar sig fast i gamla bekantskaper som bor långt, långt borta. Extra svårt är det att träffa potentiella dejtingobjekt när man inte är på hemmaplan. Snart måste jag nog komma över mitt inneboende ganska uttalade motstånd mot internets dejtingsajter och faktiskt göra ett allvarligt menat försök. Dejtingsajter känns direkt kopplade till desperation och misslyckande på något sätt. Känner i och för sig en & annan väldigt omisslyckad person som har lyckats vaska fram riktiga guldkorn via tangentbordet, men tror ändå att jagbehåller min konservativa hållning ett tag framöver trots att jag intellektuellt sett förstår att det i mitt fall är direkt kontraproduktivt .

Annars så är det nog så att jag lite småsugen på en redan upptagen förmåga. Inte så allvarligt, vi jobbar i samma bransch och kommer att ses en hel del framöver vilket innebär att jag med största sannolikhet kommer att tappa intresset så småningom. Jag är rätt enkel på det sättet, eller snarare så att jag har en stark självbevarelsedrift. Får man inget gensvar lägger man ner: Alternativet är ju gå ner sig fullständighet, och det är inte min grej eftersom det troligen skulle urarta totalt. Det bor en liten martyr i mig som med alla medel måste hållas tillbaka för att undvika att den i mina ögon riktigt pissiga egenskapen integreras i min person. Personen ifråga är väldigt bra i alla fall, jag har börjat umgås en del med flickvännen som också är synnerligen trevlig. Tur att jag inte är så road av intriger, kunde annars ha blivit en riktig soppa...