moody

Åh, det här kommer bli en lång standardutläggning om ett sönder- & överanalyserat fenomen, men klart är att om diagnosen PMS inte fastställs imorgon dag så går jag en skrämmande mörk höst till mötes. Att döma av den humörsvacka jag just nu befinner mig i. Idag har jag hela dagen burit runt på ett förbannat frö som bara väntat på ett lämpligt tillfälle att slå ut i full blom. Men det fick aldrig riktigt chansen att slå rot: Alla på jobbet uppträdde exemplariskt, det gick hur lätt som helst att fixa till en bokningsmiss jag lyckats få till på nätet, mina föräldrar efterskänkte ett litet lån & kvällen var hur trevlig som helst. Var förstås tvungen att få utlopp för mina aggressioner på något sätt & började följaktligen med att behandla ett par begynnande akneblemmor på ett synnerligen omilt sätt (med följden att jag nu har hy som en prepubertal yngling). Eftersom harmonin inte oväntat vägrade att infanna sig efter detta gav jag mig på nästa offer, som naturligtvis blev Hon i Stockholm. Vi träffades i helgen som gick och det var nästan, nästan så att jag funderade på om jag inte ändå skulle tvinga in oss till en kompetent terapeut och göra ett nytt försök som par. Man skulle utan att överdriva kunna säga att alla sådana tankar idag är totalt bortbåsta. Alla de färskare, & även en del av de äldre nästan glömda, incidenter som ledde fram till ett avslut bubblade upp & klargjorde med all önskvärd tydlighet att parterapi inte är någon storslagen idé.

Hade jag bara vara ilsken hade ändå allt känts skapligt, jag tycker egentligen att det är rätt roligt med humörsvängningar. En kväll hade jag en lång diskussion med en före detta pojkvän om det där. Han föredrog ett jämnt & fint humör, utan vare sig höga toppar eller djupa dalar. Jag förordade stark den motsatta varianten. Bättre att betala för sina småmaniska faser med lite nedstämdhet. Kontraster är allt. Just nu är det lite svårare att argumentera för samma ståndpunkt, känner mig riktigt låg. Den som träffade mig för första gången nu ikväll skulle aldrig känna igen mig som ansvarig för de lätt hybrisbetonade inlägg som senaste tiden lagts upp på den här sidan. Just nu är jag en blek, självkritisk kopia av mig själv som bara väntar på morgondagen med förhoppningen att det bara ska röra sig om lite hormonella svängningar trots allt.