torsdag 27 november 2008
influerad
I helgen får jag besök av lite vänner, ska bli riktigt skojigt. Jag har laddat genom att slå personligt rekord i omkostnader på Coop (jupp, inget groggvirke här inte). Hon kommer också. Det var inte tänkt så från början, men nu har Hon styrt om sina planer så att vi blir en full kvartett. Strålande! Utom att det finns lite smolk i bägaren. Jag har bestämt mig för att jag ändå måste tala om för Henne att jag behöver fundera lite till på vem jag är utan Henne. Innan vi träffades trodde jag i min enfald att 1) Det bara var att göra slut när ett förhållandet inte var bra 2) Att kärlek är det enda som betyder något i ett förhållande (amor vincit omnia alltså, jorå: Nog kan man svänga sig med några latinska uttryck :-) och 3) Att jag var så stark i min grundperson att jag trots influenser från starka personligheter i min närhet skulle förbli mig själv. Fel på alla punkter alltså. Man kan tydligen stanna ÅR i dåliga förhålladen utan att för den skull ta ett enda steg i riktning mot det oundvikliga slutet. Kärlek vinner INTE över hundratals praktiska hinder, inte när förälskelsens dimma klarnat och vardagen smyger sig tillbaka. Och vad gäller nummer tre i listan ovan så antar jag att det är mer än relevant vem den där starka personligheten är. För min del är det alltså Hon med stort H. Hon har betytt mer för min personlighet än alla mina tidigare förhållanden samlat. Det går inte ens att jämföra. Med Henne har jag skaffat mig en musiksmak, som inte är identisk men nog så lik. Jag har fått en försmak för en viss typ av humor, vilket jag förstås hade redan innan men nu är den befäst för all framtid. Hon har rekommenderat teveserier, konserter, o.s.v. Vissty har jag också bidragit på mitt sätt, men faktum kvarstår att jag är den jag är delvis på grund av henne. Det är lite läskigt, och en del av förklaringen till att jag är rädd att bli tillsammans med Henne igen. För då vet jag inte riktigt vad som är jag längre, vad som kommer från mig och vad egentligen härstammar från henne men som jag ganska okritiskt inlemmat i min personlighet. Ordinerar mig själv härmed lite tid på egen hand, vilket inte borde vara alls omöjligt med tanke på att vi bor 15 mil från varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar