dumpa

Oopps. Verkar som om jag oroade mig i onödan. Igår fick jag ett mycket märkligt samtal och dejten är härmed inställd. Jag känner mig lite lurad, främst eftersom det inte varit jag som varit drivande alls hittills. Tvärtom försökte jag redan morgonen efter underlätta ett avslut, så att ingen skulle känna sig tvingad att uppehålla kontakten. Men så haglade komplimangerna och aktivitetsinbjudningarna, och då tänker man ju förstås att det kanske kan bli något ändå. Skumt. Ibland funderar man lite på hur folk tänker.

Hur som helst så var det mitt livs första dumpning (man kanske iof inte kan kalla det här ett förhållande, men en dissning är det likväl), vilket väl i sig är patologiskt. Det behövs knappast någon doktorsgrad i psykologi för att kunna uttala sig om mekanismerna bakom ett sådant beteende. Har därför bestämt mig för att nackdelarna delvis vägs upp av fördelarna. Ska man bli dumpad är det här nog en av de bättre varianterna.